Jag kanske inte ska känna såhär,

men jag kanske borde lämna, lämna denna värld.

Lämna allting bakom mej för jag mår ju inte bra.

Mycket e skit och det känns som ett slag.

Ett slag mot mitt ansikte, vad ska jag göra då?

Snälla alla släpp mig, och bara låt mej gå.

Bara låt mej gå mot en ljusare värld,

för jag vill ju inte vara den jag är...

Jag hatar mej själv och jag hatar mitt liv,

men att det ska bli bättre om jag bara ger det tid.

Men det har gått för lång nu,

allting har blivit ett mörker,

jag letar överallt med hittar inte det jag söker...

Ja, som jag trodde, allt gick åt helvete.

Kim är inte den underbara kille jag trodde han var. Eller så är han det, bara det att jag inte dög åt honom.

Hur kan man falla så för en människa, som jag gjort för honom, på så kort tid?

Söp mig full igår och grät hela kvällen, när jag vaknade i morse var ögonen helt igensvullna.

Jag får egentligen skylla mig själv, man ska inte lita på människor med snopp, dom ljuger alltid. Särskilt när man inte är så gammal så man förstår vad kärlek är. När man bara hoppar från person till person, och skiter i att man trampar någon på tårna eller att man sårar någon.

Det misstaget kommer jag aldrig göra igen, jag kommer aldrig lita på en kille igen. Jag hade glömt hur jävligt det var att vara kär, när det sen tar slut.

Den kille jag kanske egentligen vill vara med, sitter häktad tydligen. Det är kanske han jag har mest känslor för, och kanske alltid har haft? Han har alltid funnits i mina tankar, även när jag var tillsammans med J.

Fan vad man är dum ibland och går rakt in i fällan, det kommer definitivt inte upprepas!

Har iaf haft en bra helg med Josse och gänget <3

Hm, allt känns skumt, ska vi verkligen flytta? Vilka är ens vänner? Försummar jag folk för att jag träffar Kim, som Sofie?

Jag är verkligen kär, Kim är en riktigt fin kille, underbar på alla sätt och vis. Saknar honom en jävla massa när vi inte är tillsammans. Känns mysigt att vara så kär igen, känns som att det faktiskt kan bli ett bra förhållande, lite tidigt att säga något, men det känns bra! <3

Men nu är det lite strul med saker i samband med flytten till Bjuv, vi fick inget jobb, någon annan hade fått våra platser. Det känns lite sådär, att vara arbetslös igen =/

Kanske inte det mest roliga jobbet, men det var ett jobb i alla fall. Jag har ingen aning om hur pengarna ska räcka till, jag har ju en del skulder kvar att betala, och dubbla hyror.

Det är dessutom bråttom med kontraktet, annars har vi inte ens en lägenhet. Jag blir stressad av allt detta, jag vill bara gräva ner mig och komma fram igen när allt är löst.

Det är jobbigt att alltid behöva lösa saker själv, att man inte får hjälp från någon. Jag kan aldrig be någon om hjälp, eftersom att den jag bad om hjälp sist, bad mig dra åt helvete, min moster. Jag saknar nog henne lite, tyvärr. Jag vill inte göra det, men jag gör nog det. Kan dock inte svälja min stolthet och ringa henne, för det är hon som borde göra det, och dessutom be om ursäkt. Hon är den som ska agera förälder för mig, eftersom mamma är död, men hon verkar inte förstå det, hon verkar inte bry sig. Hon vet inte ens att jag ska flytta, hon vet inte att jag inte har något jobb, hon vet ingenting om mitt liv längre. Kanske lika bra.

Jobbigt med alla tankarna som snurrar i huvudet jämt, jag orkar inte tänka. Jag orkar inte lösa allting själv.

KIM<3

Mhm, så vad har hänt?

Träffat Kim, grabben från folkrace-tävlingen i Ripa, så nu är vi ett par. Känns underbart! Han är underbar. Snäll, söt, underbar på alla sätt o vis, absolut inget o klaga på. Riktigt mysigt pojk, är riktigt lycklig! <3

Sweden Rock Festival har också kommit och gått över, tyvärr dåligt väder, har därför bara varit där en liten stund varje dag och tittat till det lite. Inget kul direkt, bara massa fylle, det har man ju växt ifrån nu ;)

Har umgåtts med lillebror Freddi en massa också, riktigt jävla skoj har vi haft! Längesen jag har skrattat så mycket som dessa dagarna! Älskar dig lillebror! <3

Saknar Sofie som tusan dessa dagarna, inte träffat henne sen i tisdags, mer är 5 min två dagar... Men hon  har haft det kul på rock, och jag har haft det mysigt med Kim, och Freddi =)

Tänker på dig dag som natt, du gör mig så lycklig, saknar dig när jag inte är med dig, myser när jag är i ditt sällskap, grabben! <3

I helgen var det folkrace, verkligen kärlek! Älska älska älska =)

Världens bästa sport, finns inget bättre.

Underbart väder, underbara vänner, grymma körningar, och framåt slutet även en underbart söt grabb ;)

Härlig dag med mycket kärlek till allt! <3

Söndag, slappedag, men ändå fylld med nyfikenhet och kärlek (?)

Fick numret till den söta pojken från lördagens folkrace-tävling, och smsade med honom hela dagen, pirrade i hela magen!

Fjärilarna tog fart och tumlade runt där inne.

Tisdag morgon, den söta pojken kommer till Bromölla.

Riktigt nervös och pirrig i hela kroppen, han är verkligen underbart söt och trevlig!

Har haft en mysig dag, med massa kärlek om man kan kalla det det (?)

Vet iaf att jag verkligen tycker om honom, jag är kär!

  Det har aldrig hänt att jag fallit för någon så fort, jag bara föll pladask för honom, och jag saknar honom efter att han åkt iväg.

Saknar hans doft, hans leende, han skratt, hans röst, saknar allt med honom!

Längtar till nästa gång jag får träffa honom, det bubblar upp över mina öron, runt i hela min kropp <3

Kärlek vid första ögonkastet! <3

Underbart väder!

Fick lägenhet i Bjuv igår, underbart att veta att man snart flyttar, dock inser man att det man gör nu sista månaden man bor kvar i Bromölla gör man kanske för sista gången, som att mysa med en film, åka o bada, festa och allt annat. Det känns väldigt konstigt att flytta ifrån det som har varit ens hem i snart 12 år, konstigt att man bara ska lämna allt nu. 

Ska dock bli skönt och komma härifrån, börja om på nytt, nya vänner, nytt jobb, ny stad, nytt liv! Man kanske trivs, kanske inte.

Är helt jävla underbart att vara så fri att man bara kan flytta var man vill, inget som håller en kvar här precis, mer än vännerna som verkligen betyder något. Dom man verkligen älskar...

Det kommer vara jävligt jobbigt att lämna dom bakom sig, tur att det inte är halv jorden runt. Det är trots allt inte alls långt hemifrån, ligger ju faktiskt också i Skåne.

Sommaren är kommen och första doppet är avklarat, lite kallt men va fan! =)

Annorlunda helg, hemifrån och ändå inte haft särskilt mycket hemlängtan...

I fredags började dagen med sol, sen började det regna, så Sofie och jag bestämde oss för att göra något annorlunda, nämligen tjejgrejer! Vi la på oss ansiktsmask och filade naglarna och målade dom, o drack lite vin o öl och myste. Sen blev det sol igen, och vi kom igång lite efter vinet, så vi duschade och fixade oss och stack till landskrona, till Hyddan. Väldigt konstig kväll, konstiga människor som bara stirrar och är allmänt otrevliga och störiga...

Lördag morgon åkte jag vidare till Hässleholm, till farmor. Längesen man träffades, mysigt och komma bort till familjen ett tag. Var och handlade och gjorde mat ihop =)

Lade mig i badkaret en stund, fan vad härligt det var! Längesen man badade, riktigt jävla skönt!

Så kom pappa och hämta mig, så körde vi och hämtade storebrors tjej och barn och drog ner på stan för att titta lite på cruisingen. Jävligt rolig tjej, den! Mycket härlig och rolig, och fina barn också.

Senare på kvällen hittade jag mina underbara söta vänner, åkte runt lite i deras bil och hade mycket trevligt!

Söndag, morsdag, en jobbigt dag...

Cyklade upp till minneslunden i Hässleholm, mycket fin plats. Satt en stund och mindes mamma, som hon var och som hon blev, vår tid tillsammans. Ibland förstår man varför saker händer så som dom gör, t.ex när jag flyttade från pappa och hem till mamma, det måste ha varit för att jag skulle få den tiden med henne innan hon försvann från mig. Hade jag inte flyttat till henne hade jag aldrig fått den tiden med henne innan hon blev sjuk och försvann, vilken jag är väldigt glad över att jag fick! Ångar inte en sekund att jag gjorde det, det enda som är tråkigt med det hela är att jag gick miste på alla nära och kära i Hässleholm, som pappa, farmor, kusiner, vänner, skolkamrater och alla andra som man miste kontakten med. Men alla dom är fortfarande i livet, och det finns ännu tid att lära känna dom igen. Det är det jag håller på med nu, lära känna pappa och släkt och vänner igen i min gamla hemstad.

Mysigt och sitta och tänka tillbaka på hur det var när man var liten, var man gick i skola, vad man gjorde med sina vänner.

Tog mig en cykeltur runt Hässleholm, eller en bit runt bland mina gamla kvarter och det jag minns från tiden då man bodde där.

Härlig cykeltur med mycket tankar och minnen...

Morsdagsmiddag hos farmor med pappa och farbror Mats.

Måndag, flyttdag för pappa. Upp klockan 6 och äta frukost och hämta släp och börja lasta. Trött och seg som fan, men vad gör man inte.

Flytta från tredje våningen, till tredje våningen! Fy fan vad det var jobbigt med alla förbannade trappor! Det värsta är att vi snart också ska flytta, hoppas inte vi har lika mycket att bära, orkar inte släpa på en massa lådor!

Nu sitter man hemma efter en relaxed helg i sina gamla hemtrakter, orkar inte göra så mycket just nu. Snart dags och sova kanske?

Imorn ska vi titta på lägenhet i alla fall, jag och Sofie. Hoppas verkligen vi får den, så vi kan flytta ner till Helsingborg snart och börja jobba så pengarna rullar in igen! =)

Pratat med farmor idag, ska sova hos henne i helgen.

Känns skönt att äntligen ha kontakt med henne och pappa igen, efter 11 års tystnad. Nu är dom två den enda familj jag har kvar.

Efter att mamma dog, hade jag min moster, iaf för ett tag. Sen vände hon mig ryggen också och jag fick klara mig själv.

I julas förra året tog pappa kontakt med mig igen, och jag blev väldigt chockad och upprörd. Efter alla dessa år av "hat", vad ska man då göra? Alla saker vi sagt till varandra, som sårar varandra, kan man bara se bortom det? i detta fallet, ja! Det var den enda familjen som fanns kvar för mig, och jag är väldigt glad att jag fortsatte hålla kontaken med dom.

Dock berättade farmor för mig för några månader sen att hon fått KOL och jag blev ganska orolig. Dock försäkrade pappa mig om att det inte var någon fara.

Men idag när jag pratade med henne hade hennes läkare berättat att det inte alls såg så bra ut, och det gör mig jävligt orolig! Jag vill inte mista henne också. Jag behöver henne. Jag orkar inte med ett bortfall till ur min familj, särskilt inte nu när jag håller på att lära känna dom igen. Farmor har alltid varit så underbar, jag klarar inte av att mista henne också. Vet inte alls hur det kommer att gå med henne, eftersom jag inte vill fråga henne om det. Men jag är väldigt orolig och ledsen över att få höra att det verkar gå åt fel håll...

Älskar dig farmor <3