Hur kan allt gå från att vara underbart härligt, till att vara nere på havets botten, på så kort tid? Var tog livskraften vägen?

För bara några veckor sedan mådde jag riktigt bra, livskraften och glädjen sprudlade, jag mådde hur bra som helst! Inget kunde gå fel, allt gick min väg, jag kände att livet inuti mig fanns där!
Nu känner jag mig bara riktigt låg, all kraft är som bortblåst, all glädje är ur mig. Jag känner bara en massa oro och stress över allt. Efter att jag gjort slut med Micky har allt bara gått neråt. Jag älskar honom fortfarande fruktansvärt mycket, men senast igår visade han mig en sida som jag aldrig sett förut. När han står och skakar och skriker åt mig med kolsvarta ögon, då blir jag rädd. Man ska inte behöva vara rädd för sin sambo. Man ska inte behöva ta all skit jag har fått göra.

Jag hatar att jag älskar honom, jag vill inte älska honom. Jag vill bara kunna gå härifrån utan att se mig om, utan att tänka på honom och alla planer vi gjort upp. Jag vill inte tänka på det, jag vill bara gå vidare. Inte glömma, men gå vidare utan att må dåligt.

Jag känner mig fruktansvärt ensam, jag vet egentligen inte varför. Men alla har gått och blivit så kära och gravida. Jag känner mig som femte hjulet, vill inte tränga mig på hos någon annan längre. Håller mig gärna för mig själv för att inte inkräkta i andras liv längre. Det som är det svåraste är att inte ha en egen familj, att inte ha någon att vända sig till.

Jag vill känna kärlek igen, känna att jag tillhör någonstans. Jag vill vara delaktig i en familj, i min egen familj. Jag vill ha en familj! Jag vill ha kärlek, jag vill ge kärlek, jag vill vara älskad igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En ny värld har nu öppnat sig för mig, och jag hoppas att jag kan hålla mig fast vid denna fantastiska möjlighet till ett underbart liv tillsammans med någon som verkligen älskar mig!   Jag har nu fått en egen lägenhet i Landskrona, och även en s...

Hela dagen har jag fällt tårar. Jag förstår inte riktigt hur jag kan gråta så mycket, men nu när jag är själv tänker jag väldigt mycket. Tänker på hur mycket jag saknar kärlek, saknar G, saknar mamma. Det är dom två jag har tänkt på hela dagen, hur...

Man inser inte vad man hade förrän allt är borta... Jie nesuvokia, ką turėjo, kol viskas dingo   Ja, jag tror nog att jag har mer känslor för Mr G än vad jag själv velat inse. Nu när han är borta, saknar jag honom mer än någonsin. Ja...

Ja, jag har ju träffat en annan kille nu ett tag, som jag tycker mycket om, men vi kommer inte riktigt överens om vad som är rätt och fel i ett förhållande. Han vill bara vara tillsammans hela tiden, och förstår inte min kärlek till mina vänner. Han ...

Man kanske skulle skriva lite om mamma, tänka till lite och skriva ner lite minnen av henne och bara minnas?   När jag var liten, yngre än 9 år, kommer jag inte ihåg så väldigt mycket mer än att jag var hos henne varannan helg och att vi ofta var...