I morse vaknade jag med ett strålande humör!

Jag fick pengar till de flesta räkningar, men nu är det bara det att jag inte har ett rött öre till något annat.

Det känns lite jobbigt, men jag försöker hålla humöret uppe!

Jag hoppas att detta är ett steg i rätt riktning, att pengarna kommer räcka längre nästa månad. Men det är så långt dit, det är en hel månad till nästa lön.

Men då ska jag få lön från Autoexperten också, för 4 dagar, det kommer bli skönt med lite mer pengar.

Jag hoppas verkligen att nästa månad kommer bli bättre, dock har denna månaden varit bättre än förra, så jag hoppas!

Försöker se allt från den ljusa sidan idag!

Vad gör man när själen inte längre är hel? När man förlorat all kontroll över livet och bara följer med?

Vad gör man när man inte längre vill vara den personen man blivit? När man inte ens klarar av att vara lycklig för det man har, när man inte kan se vad man har utan bara fokuserar på det negativa.

Det är dit jag har kommit nu.

Jag har ett ganska bra liv egentligen, men jag kan tyvärr inte se det positivt. Jag fick en chans att börja om, att flytta och börja om någon annanstans, vilket jag gjorde. Jag har fått den mest underbara pojkvän man kan ha, men ändå kan jag inte se positivt.

Jag har inte längre kontroll över mitt liv, eller mitt välmående. Allt jag tänker på är vilken idiot jag är, hur dum i huvudet jag är, som inte lär mig av mina misstag. Jag borde ha lärt mig att hantera pengar nu, men jag gör fortfarande samma misstag, hela tiden!

Jag är så trött på att vara den jag är, jag vill bara att allt ska lösa sig, jag vill kunna lösa detta, men tyvärr verkar den utvägen blockerad.

Jag vill inte leva så här!

Vad är det som skapar dom vi är idag?

Är det händelser i livet, eller föds vi bara på ett visst sätt?

Själv tror jag att det är händelser man är med om som får en att bete sig på ett eller annat sätt. Kanske förändrar det ens sätt att tänka. Det man trott sig vara rätt, kanske är helt fel egentligen? Man inser det kanske efter en viss händelse?

För min egen del tror jag att jag har lärt mig att lyssna och hjälpa och vara stark, inte låta mig själv brytas ner. Mycket av det är på grund av att mamma alltid var sjuk under min uppväxt och att hon dog när jag precis fyllt 17 år.

Att tvingas leva utan pappa, som inte brytt sig om mig på 12 år, och utan mamma som dog, har gjort mig väldigt stark.

Det gäller även ekonomi, mamma och pappa har alltid slarvat med pengar, och ibland inte betalat räkningar. Det har gjort att jag själv alltid ser till att betala mina räkningar, så jag inte riskerar kronofogden.

Bilolyckan har nog också stor del i saker och ting. Att inte ta saker för givet, att saker ibland händer utan att vi kan styra över det. Att inte veta om man dödat sina närmaste vänner är helt otroligt jobbigt. 

Jag tror nog att saker vi är med om här i livet har med hur vi lever att göra!

Ja, idag ska jag börja skolan igen! En kurs, men en bra början i alla fall.

Jag börjar komma på bättre humör, jag har saker att göra hela tiden.

Jag har skaffat mig ett gymkort, vilket jag är riktigt jävla glad för! Jag älskar att träna, det är hur roligt som helst.

Jag går hos jobbcoachen, just nu i alla fall. Vet inte hur ofta jag ska träffa dom efter denna veckan, men det är tidsfördriv det också.

Så nu har jag skolan, jobbcoachen och gymet att försöka pussla ihop i min vardag. Det känns så skönt att ha saker att göra igen, att försöka få allt att gå ihop, det brukar vara jobbigt, men för mig känns det skönt!

Jag blir så mycket gladare av att komma ut och göra något, även om det bara är för att komma på lektioner eller ett träningspass. Att slippa vara hemma och ha tråkigt för att jag inte har några vänner här nere. Nu slipper jag vara en uttråkad "hemmafru", nu har jag grejer att göra.

Jag önskar bara att Sofie inte skulle flytta, jag vill så gärna att hon ska stanna. Jag kommer sakna henne så otroligt mycket, hon är så underbar!

Jag saknar henne redan, då hon inte varit hemma på två månader, bara några få korta besök.

Hoppas på att få tillbaka livet inom mig igen...

Saknaden efter dig är för stor, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag önskar att det fanns något sätt att få dig tillbaka, men dom säger att det inte går. Jag vill så gärna ha dig här hos mig, jag skulle aldrig någonsin lämnat din sida.

Jag vill så gärna se dig igen, så gärna höra ditt skratt, höra dig skälla och skrika på mig, allt för att få träffa dig igen. Jag har förlorat allt jag brunnit för förut, jag vill bara få tillbaka dig i livet.

Allt jag tänker på är dig, ibland känns det som att jag glömmer bort ditt ansikte, din röst och dig. Jag blir arg på mig själv när jag kommer på att jag glömt bort dig för en dag. Men det känns som evigheter sen du togs från mig, känns som ett annat liv.

Jag längtar efter den dagen då jag äntligen får träffa dig igen, jag lovar att göra dig stolt över mig!

Älskar dig mamma, du är den jag lever för, jag lever det liv du aldrig fick avsluta på ett bra sätt!

Nu är det dags att stå på egna ben.

Min kära sambo har träffat en kille och ska flytta från Helsingborg. Det känns inte riktigt kul, jag kommer sakna henne fruktansvärt mycket. Utan henne här har jag ingen jag kan umgås med som jag faktiskt tycker om, ingen jag kan prata med varje dag om saker, ingen jag kan åka iväg och hitta på något kul med.

Jag vill inte att hon ska flytta, inget kommer vara lika kul att göra längre.

Allt känns så osäkert just nu, jag tycker inget är roligt längre. Jag såg fram emot att börja skolan, men nu är jag inte så säker längre. Jag hoppas att det kommer ändras när jag väl börjat.

Det enda som håller mig kvar i Helsingborg nu är Mickey. Hade det inte varit för honom hade jag också flyttat hem till Bromölla igen. Jag saknar Bromölla. Jag saknar min vänner, jag saknar min lägenhet, jag saknar den sista sommaren där.

Jag vill bara tillbaka till den tiden då allt var bra där, då allt var roligt. Jag lever i hoppet om att det fortfarande är roligt där, men jag vet innerst inne att det inte är ett dugg bättre där än här. Inget att göra längre, inget att umgås och ha kul med längre. Alla sitter hemma och har tråkigt, och vill inte hitta på något. Det vet jag, men ändå längtar jag dit igen.

Jag önskar att fler av mina vänner i Bromölla bodde här nere också. Hade det varit så hade allt varit mycket roligare, det finns så mycket mer att hitta på här, men inget är kul att göra själv.

Jag har blivit alldeles för trygg i min vardag, något jag lovat mig själv att aldrig vara, eftersom man aldrig vet när allt det där fallerar.

Så nu är det dags att ta tag i sitt liv igen, och stå på egna ben utan skyddsnät.

Ett nytt år, igen. Nu får man se till att göra det bästa av detta året.

På nyårsafton förlovade vi oss, jättemysigt! Jag är så kääär! <3

Detta året ska jag försöka ta tag i träningen på allvar. Jag måste försöka hålla detta, eftersom jag mår dåligt över att jag gått upp i vikt igen. Förra sommaren hade jag gått ner en massa, men nu har jag snart gått upp allt igen. Jag ska ta tag i detta på riktigt nu.

Är ute i skogen med hunden och går, och har börjat träna lite hemma nu, ska försöka göra detta ofta nu. Det är skönt, man känner en skön känsla när man gjort det, man känner sig duktig.

Har börjat äta nyttigare, och mindre. All skräpmat sätter sig direkt på fläsket, inte bra! Det är ett steg i min viktminskningsförsök.

Livet känns rätt okej just nu, har min älskade pojkvän och min älskade sambo. Jag mår så bra när jag får spendera mina dagar med dom. Om allt annat som grämer mig hade löst sig också så hade allt varit toppen! Men det kommer väl så småningom.

Gör det bästa av 2011!