Dagens inlägg är till min mor, som gett mig styrkan, och livet.

Jag har dig att tacka för allt i mitt liv, att jag finns överhuvudtaget. Trots att du var svag redan i tidig ålder, valde du att skaffa barn och gav mig liv.

Du har gett uppfostrat mig att vara stark, no matter what, du har gett mig styrkan jag har att trots allt dåligt som händer, så ska man fortsätta kämpa. Du var stark in i det sista, och jag ska inte svika dig. Jag ska visa att jag är lika stark och inte ge upp hoppet, trots att det kan se mörkt ut.

Man kan, bara man vill.

Jag ska aldrig svika dig igen, trots att jag gjort dig besviken en gång. Jag lovar att aldrig göra dig besviken, jag ska ta vara på livet och styrkan du gett mig, och leva det livet som togs ifrån dig.

Du lever genom mig, du har gett mig så mycket av dig när du försvann, och jag ska leva för oss båda.

Jag saknar dig fruktansvärt mycket, det känns som igår jag satt bredvid din säng sista dygnet innan du somnade in. Fyra år sedan, det är ofattbart. Jag kan inte förstå hur fort det går, hur längesedan det är sen du försvann från oss alla. Du finns i våra hjärtan, och kommer alltid att finnas där. Så många minnen, både roliga och tråkiga, fina och dåliga. Men du har satt ett märke här på jorden, ingen kommer någonsin att glömma dig och din glädje och styrka.

Du är den jag lever för och jag ska göra dig stolt över mig!

Just nu känns det som om livet har tagit en liten vändning, en bra vändning.

Allt känns bra, trots lite dålig ekonomi. Micky har fått jobb, vi håller på att flytta in allt till stan, bilen är igång och målat och fin, skulder som snart är färdigbetalda och bensinkortet har öppnats igen.

Men jag vet mycket väl att just när allt känns bra, när allt nästan har löst sig, så vänder allt igen och blir tragiskt igen. Men jag hoppas på att det inte händer denna gången, att vi alla faktiskt kan vara lyckliga för en gång skull.

Är rätt nöjd med livet just nu, pengar kunde det dock funnits mer av. Men idag känns det som att allt kommer lösa sig!

Hemma i Helsingborg igen, ganska skönt, men ändå tråkigt. Älskling jobbar och Sofie har ännu inte kommit hem från Bromölla. Men man hinner vara lite för sig själv, fundera och bara va.

I Bromölla var allt som vanligt, lite som här, inget att hitta på eftersom alla håller sig för sig själva, inga roliga fester, som förr. Dock lyckades vi ha ganska trevligt denna helgen. Träffat lite gamla kompisar och festat en del.

Så, vad ska man då säga? Inget är förändrat, man blir less på att inte ha ett jobb, inga pengar, inga vänner här nere. Jag hoppas att det vänder snart.

......