Ja, vad ska man skriva och var ska man börja?

Allt känns upp och ner, jag vet inte riktigt varför jag mår dåligt. Känns som om allt glatt och roligt har flugit ur mig. Har ingen glädje liksom. Jag vill vara glad och lycklig igen, jag vill känna att jag lever!

Mycket är nog vad som händer (eller inte händer) mellan Micky och hans far. Det känns som att man inte riktigt vet vad som ska hända. Micky mår dåligt över allt detta, trots att han inte visar det. Han vägrar erkänna det. Där är en sak han har fått från sin far. Hans envishet och stolthet. Men Micky har inget att be om ursäkt för, han har inte gjort fel, det är hans far.

Jag gör vad jag kan för att få Polle att förstå vad som händer, försöka få honom att förstå att Micky har gett upp hoppet om sin far.

Jag vet hur det känns att förlora en förälder, två till och med. Pappa miste jag när jag var nio år, men har dock fått honom tillbaka igen efter 12 års tystnad.
Men mamma kommer jag aldrig få tillbaka igen, eftersom hon vandrat över till andra sidan.

Det tynger mig fruktansvärt mycket, jag saknar henne så mitt hjärta skriker och går sönder mer och mer för varje dag. Varje dag jag vaknar upp känns det som att mitt hjärta förlorar en stor bit, och snart klarar det inte av att slå mer.

Varje gång jag slår upp ögonen, känner jag hur tomheten tar över mitt huvud och min kropp, att jag inte längre orkar vara mig själv, att jag inte längre orkar med att leva, att jag bara flyter med. Jag följer strömmen bara, gör som man brukar, fast på autopilot.

För varje år, varje månad, varje dag, varje minut mår jag bara sämre. Jag vill inte leva ett helt liv utan min mamma, hon var mitt allt, och hon finns alltid i mitt hjärta! Ingen kan ta hennes plats, ingen kan få mig att glömma hennes skratt, hennes röst, hennes ansikte. Hon blir mer och mer en del av mig, hon finns i mig varje gång jag tittar mig i spegeln, varje gång jag skrattar eller pratar. Även hennes temperament har jag fått, vilket kanske inte är positivt, men det är från henne.

Hur ska man klara av ett helt liv utan den man älskar mest? Jag förstår inte varför jag måste lida en hel livstid? Vad för ont har jag gjort?

Åsa Annette Hermansson