Så, nu har jag och min älskade pojkvän flyttat till Landskrona, efter allt bråk med Polle och Monika.

Äntligen är vi fria!

Allt känns jättebra, trivs som bara den. Nu kan vi göra vad vi vill, behöver inte fråga om lov eller vara rädda för att åka ut från lägenheten. Det enda nu är att Micky står för grejer för Polle, som Polle inte betalar. Där är fortfarande en hållhake. Han sätter Micky i skiten igen.

Han har förlorat alla sina barn på grund av den jävla slynan till sambo han har, men han vägrar inse det. Dom gör allt för att göra skit för oss hela tiden. Men jag kan jag också. Dom ska inte tro att dom kan komma undan med att skada den jag älskar. Jag skyddar honom med mitt liv om jag måste. Jag gör allt för att han ska må bra. Ingen får skada honom.

Jag önskar att det fanns ett sätt att få dom att lida lika mycket som vi fått göra. Men jag har gjort vad jag kunnat, gjort allt jag kunnat komma på.

Dom vägrar sluta trakassera oss, och då måste man slå tillbaka. Detta är ett krig som aldrig tycks sluta. Vi försöker att inte bry oss, men när dom gör allt för att skada oss, måste man visa att det inte går. Man måste slå tillbaka.

Jag vet inte var jag kan göra mer för att få dom att förstå att det är dags att backa, att bara låta allt vara. Vi kommer aldrig att komma överens, och jag tror inte att jag vill det heller. Inte så länge han är med den slynan. Det är hon som förstör mellan honom och hans barn.

Hur kan man inte förstå att när man mister alla tre barn, så är det något som är fel?

Jag hoppas och önskar att han kommer förstå det inom en snar framtid, för Mickys skull. Han mår inte bra utan sin far, han behöver honom, och Polle behöver sin son.

Jag älskar Micky över allt annat, jag hoppas att jag aldrig mister honom! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En ny värld har nu öppnat sig för mig, och jag hoppas att jag kan hålla mig fast vid denna fantastiska möjlighet till ett underbart liv tillsammans med någon som verkligen älskar mig!   Jag har nu fått en egen lägenhet i Landskrona, och även en s...

Hela dagen har jag fällt tårar. Jag förstår inte riktigt hur jag kan gråta så mycket, men nu när jag är själv tänker jag väldigt mycket. Tänker på hur mycket jag saknar kärlek, saknar G, saknar mamma. Det är dom två jag har tänkt på hela dagen, hur...

Man inser inte vad man hade förrän allt är borta... Jie nesuvokia, ką turėjo, kol viskas dingo   Ja, jag tror nog att jag har mer känslor för Mr G än vad jag själv velat inse. Nu när han är borta, saknar jag honom mer än någonsin. Ja...

Ja, jag har ju träffat en annan kille nu ett tag, som jag tycker mycket om, men vi kommer inte riktigt överens om vad som är rätt och fel i ett förhållande. Han vill bara vara tillsammans hela tiden, och förstår inte min kärlek till mina vänner. Han ...

Man kanske skulle skriva lite om mamma, tänka till lite och skriva ner lite minnen av henne och bara minnas?   När jag var liten, yngre än 9 år, kommer jag inte ihåg så väldigt mycket mer än att jag var hos henne varannan helg och att vi ofta var...