Ja, vad ska man skriva och var ska man börja?

Allt känns upp och ner, jag vet inte riktigt varför jag mår dåligt. Känns som om allt glatt och roligt har flugit ur mig. Har ingen glädje liksom. Jag vill vara glad och lycklig igen, jag vill känna att jag lever!

Mycket är nog vad som händer (eller inte händer) mellan Micky och hans far. Det känns som att man inte riktigt vet vad som ska hända. Micky mår dåligt över allt detta, trots att han inte visar det. Han vägrar erkänna det. Där är en sak han har fått från sin far. Hans envishet och stolthet. Men Micky har inget att be om ursäkt för, han har inte gjort fel, det är hans far.

Jag gör vad jag kan för att få Polle att förstå vad som händer, försöka få honom att förstå att Micky har gett upp hoppet om sin far.

Jag vet hur det känns att förlora en förälder, två till och med. Pappa miste jag när jag var nio år, men har dock fått honom tillbaka igen efter 12 års tystnad.
Men mamma kommer jag aldrig få tillbaka igen, eftersom hon vandrat över till andra sidan.

Det tynger mig fruktansvärt mycket, jag saknar henne så mitt hjärta skriker och går sönder mer och mer för varje dag. Varje dag jag vaknar upp känns det som att mitt hjärta förlorar en stor bit, och snart klarar det inte av att slå mer.

Varje gång jag slår upp ögonen, känner jag hur tomheten tar över mitt huvud och min kropp, att jag inte längre orkar vara mig själv, att jag inte längre orkar med att leva, att jag bara flyter med. Jag följer strömmen bara, gör som man brukar, fast på autopilot.

För varje år, varje månad, varje dag, varje minut mår jag bara sämre. Jag vill inte leva ett helt liv utan min mamma, hon var mitt allt, och hon finns alltid i mitt hjärta! Ingen kan ta hennes plats, ingen kan få mig att glömma hennes skratt, hennes röst, hennes ansikte. Hon blir mer och mer en del av mig, hon finns i mig varje gång jag tittar mig i spegeln, varje gång jag skrattar eller pratar. Även hennes temperament har jag fått, vilket kanske inte är positivt, men det är från henne.

Hur ska man klara av ett helt liv utan den man älskar mest? Jag förstår inte varför jag måste lida en hel livstid? Vad för ont har jag gjort?

Åsa Annette Hermansson

 

Sofie

21 maj 2011 11:29

Hej mitt fina hjärtegryn!
Du är en av de starkaste människorna jag känner, därför värderar jag dig så högt! Det och för den underbara människa du faktiskt är, du ordnar alltid allting och även om det känns tungt så fixar du det. Jag är stolt att få kalla dig min bästa vän och jag ser fram emot att få krama dig idag!! Love you my darling <3

http://svava.bloggplatsen.se

Emma Lindqvist

23 maj 2011 20:34

Tack hjärtat, det var fina ord. Tyvärr känner jag mig inte som någon bra människa längre, du vet vad jag pratar om. Och allt annat. Varför i helvete ska allt vara så svårt? :(
Love you too bäjb

 

Sofie

24 maj 2011 13:58

Du är den finaste människan som finns hjärtat. Efter regn kommer solsken och jag är övertygad att allting kommer gå åt det bättre hållet. Love you<3

http://svava.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En ny värld har nu öppnat sig för mig, och jag hoppas att jag kan hålla mig fast vid denna fantastiska möjlighet till ett underbart liv tillsammans med någon som verkligen älskar mig!   Jag har nu fått en egen lägenhet i Landskrona, och även en s...

Hela dagen har jag fällt tårar. Jag förstår inte riktigt hur jag kan gråta så mycket, men nu när jag är själv tänker jag väldigt mycket. Tänker på hur mycket jag saknar kärlek, saknar G, saknar mamma. Det är dom två jag har tänkt på hela dagen, hur...

Man inser inte vad man hade förrän allt är borta... Jie nesuvokia, ką turėjo, kol viskas dingo   Ja, jag tror nog att jag har mer känslor för Mr G än vad jag själv velat inse. Nu när han är borta, saknar jag honom mer än någonsin. Ja...

Ja, jag har ju träffat en annan kille nu ett tag, som jag tycker mycket om, men vi kommer inte riktigt överens om vad som är rätt och fel i ett förhållande. Han vill bara vara tillsammans hela tiden, och förstår inte min kärlek till mina vänner. Han ...

Man kanske skulle skriva lite om mamma, tänka till lite och skriva ner lite minnen av henne och bara minnas?   När jag var liten, yngre än 9 år, kommer jag inte ihåg så väldigt mycket mer än att jag var hos henne varannan helg och att vi ofta var...