Man kanske skulle skriva lite om mamma, tänka till lite och skriva ner lite minnen av henne och bara minnas?

När jag var liten, yngre än 9 år, kommer jag inte ihåg så väldigt mycket mer än att jag var hos henne varannan helg och att vi ofta var hemma hos Eva-Lena med familj och hade det mysigt och att vi hade en röd Volvo 240. Antingen har jag bara förträngt allt, eller så minns jag bara inte det längre.

Men dagen då allt förändrades kommer jag aldrig att glömma. Det var på höstlovet som jag var hos mamma. Vi var hemma hos Eva-Lena som vanligt, och jag frågade mamma om jag inte kunde få stanna några dagar till eftersom jag ändå hade lov. Mamma ringde till pappa och sa att jag skulle stanna, men han vägrade ge med sig om det. Han sa att han redan var på väg att hämta mig i Bromölla.

När han väl kom fram till Eva-Lena, sprang jag och gömde mig, och mamma försökte övertala honom till att jag skulle få stanna. Men det fick jag inte, och han skulle söka igenom lägenheten och ta med mig hem. Men när jag kom fram och sa att jag ville stanna, sa han bara att att jag skulle följa med hem, men jag vägrade. Kommer inte ihåg diskussionen direkt, men vi blev i alla fall ovänner, men han bad om en kram innan han skulle köra hem igen. Jag kommer så väl ihåg när hela familjen Karlsson och mamma stod runt om och var beredda på att ta tag i mig igen så att pappa inte skulle få för sig att bara ta mig och gå. Men han släppte mig till slut och åkte hem igen.
Den dagen förändrades hela mitt liv, pappa åkte hem, och vi blev ovänner. Jag ville flytta till mamma för att jag var arg på pappa, och efter några veckor lät han mig göra det också. Vi kontaktade advokat och hade lite diskussioner på telefon däremellan. Jag blev också tvingad av advokaten att åka hem till pappa och bo där några dagar, innan han gav upp och insåg att det var till mamma jag ville.

Allt gick så fort, pappa sa till mig på kvällen att jag fick flytta om jag ville, och dagen efter i skolan sa jag till att jag inte skulle komma mer, eftersom mamma skulle komma samma dag och hämta mig. Jag kommer ihåg att jag och min bästa vän Caroline stod på skolgården och grät, att vi kanske aldrig mer skulle ses igen. Jag kan än idag känna hur mycket jag saknar alla mina klasskompisar från tredje klass, och hur mycket jag saknar Carro.

Det var den 20 november 1999 som jag började skolan i Bromölla, och hamnade i samma klass som min barndomsvän Christoffer.

Mycket ångest redan som barn, mådde riktigt dåligt över allt som hade hänt, var rädd att pappa skulle hitta mig och komma och ta mig ifrån mamma. Men det gjorde han aldrig. Dock ringde han full massor av gånger och sa att mamma var en idiot och att hon lurat mig till att flytta till henne, att hon snackat massa skit om honom och att jag inte skulle tro på henne. Men det var inte sant, mamma ville att jag skulle prata med pappa, att jag skulle träffa honom, samtidigt som hon var glad över att jag ville bo hos henne. Det var jag också, jag hade verkligen en underbar tid med mamma, samtidigt som det inte var en dans på rosor precis.

Mycket skit, mycket fylla, mycket fester redan som tioåring, mycket skulder och flytt och vräkningar. Dock är det allt detta som format mig till den starka personen jag är idag, även om jag just för tillfället inte alls känner mig stark.

Efter en tids avstängning från livet, så har jag återigen samlat kraft och tagit tag i allt det som måste göras, så som att säga upp onödiga prenumerationer som bara kostar massa pengar, fixat med allt som ska stängas av och flyttas nu eftersom jag fått lägenhet. Ekonomin borde ha kommit upp igen nu, jag har faktiskt pengar över denna månaden efter att betalat av alla skulder och så. Nu efter två års kämpande så tror jag på allvar att jag faktiskt kommit ut ur denna fällan med skulder överallt och räkningar som inte kan betalas.

Jag hoppas att livet börjar här!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En ny värld har nu öppnat sig för mig, och jag hoppas att jag kan hålla mig fast vid denna fantastiska möjlighet till ett underbart liv tillsammans med någon som verkligen älskar mig!   Jag har nu fått en egen lägenhet i Landskrona, och även en s...

Hela dagen har jag fällt tårar. Jag förstår inte riktigt hur jag kan gråta så mycket, men nu när jag är själv tänker jag väldigt mycket. Tänker på hur mycket jag saknar kärlek, saknar G, saknar mamma. Det är dom två jag har tänkt på hela dagen, hur...

Man inser inte vad man hade förrän allt är borta... Jie nesuvokia, ką turėjo, kol viskas dingo   Ja, jag tror nog att jag har mer känslor för Mr G än vad jag själv velat inse. Nu när han är borta, saknar jag honom mer än någonsin. Ja...

Ja, jag har ju träffat en annan kille nu ett tag, som jag tycker mycket om, men vi kommer inte riktigt överens om vad som är rätt och fel i ett förhållande. Han vill bara vara tillsammans hela tiden, och förstår inte min kärlek till mina vänner. Han ...

Ja, jag tänkte mig egentligen att skriva lite ofta, för att kanske få lite ångest ur kroppen. Men det har inte blivit något mer sen sist, men eftersom jag börjar känna ångesten krypa på igen, så är det nog dags nu.   Ja, kärleken till att börja m...