Ja, eftersom attjag åker in och ut från sjukhuset med både magbesvär och andningsbesvär, som visar sig vara stress och ångest, får jag väl försöka få ur mig allt. Jag provar med att skriva ner allt, istället för att gå till en psykolog. Dock skulle jag säkert behöva göra det, men jag provar med detta först.

Så, till och börja med har väl mycket med mitt dåliga mående att göra med mamma. Varje dag är en kamp utan henne, jag vill bara så gärna ha tillbaka henne hos mig. Med henne här hade jag inte behövt något annat. Jag tänker ofta på att vi gjort tillsammans, både roligt och tråkigt. Hur mycket jag älskar henne, och hur glad jag är att hon har uppfostrat mig till den starka tjej jag är idag. Utan hennes uppfostran hade jag inte klarat mig idag.

Min uppväxt har format mig till den jag är idag, men syn på pengar och sunt förnuft, hur man borde bete sig och synen på livet när det är som bäst och hur det borde vara.
Hade vi inte levt så fattigt och mamma inte hade fått mig att inse att man inte bara kan göra saker hela tiden eller köpa saker hela tiden, för till slut tar pengarna slut, och man sitter utan någonting. Mamma har lärt mig att pengar är inte allt, det finns mer värdefulla saker i livet än pengar, som kärlek och vänner.

Jag är glad att jag inte växt upp som någon bortskämd snorunge som inte klarar sig själv. Jag vet att jag är stark i mig själv, att jag vet hur livet fungerar och jag vet hur jag måste leva för att få vardagen att gå ihop. Jag har dock gjort mina misstag jag också, som jag aldrig kommer göra om. Det får man lida för nu, när pengarna inte räcker till till allt man behöver och vill. Jag har insett mina misstag jag gjort, och efter att ha kämpat i två år så förstår jag att det är inte värt att slösa en massa energi på saker som man mår bra av för stunden, för att sen behöva ordna upp allt i flera år efter.

Dock är detta nog inte mitt största bekymmer för tillfället. Det är mina val vad det gäller kärlek. Jag hade en underbar kille, som jag älskade väldigt mycket, som var underbar, som älskade mig och som jag såg en framtid med. Dock fanns där en sak som bekymrade mig, hans oansvariga sätt att leva. Eftersom jag själv måste vara noga och försiktig med vilka val man gör, så klarar jag inte av att se någon bara skita i konsekvenserna för sina handlingar, särskilt som jag också blir delaktig i de konsekvenserna.

Så gjorde jag slut med honom, levde livet i några veckor. Men sakta med säkert insåg jag hur mycket jag saknade honom, hur mycket jag älskade honom, och att vi faktiskt hade en fin framtid ihop.

Men på dessa veckorna vi varit ifrån varandra, har han betett sig som ett svin, han har hotat mig, han har hotat mina vänner, han har snackat massa skit, han har tryckt ner mig så pass mycket att allt känns pest och pina. Ändå vill jag ha tillbaka honom? Varför?

Samtidigt som jag har dessa känslor för honom, finns där även en annan som jag börjar fundera på om dessa känslor inte också är kärlek? En kille som faktiskt är mogen och några år äldre än mig. Har samma syn på nästan allt, dock inte på hur vänner och familj ser ut. Han tycker att jag spenderar alldeles för mycket tid med mina vänner, och vill man ha en familj borde den gå först, och man borde alltid vara med den. Men så ser inte jag på saker. Dock finns det saker i det han säger som är helt okej, men han vägrar förstå mina synpunkter i det hela. Vet inte om det hade funkat så bra i längden mellan oss, men han är väldigt söt och rar, och vill hjälpa mig med allt och se till att jag har ett bra liv.

Jag är dock inte så snäll egentligen, eftersom jag ger dom båda förhoppningar om att vi ska ha ett liv tillsammans. Men det är så jag känner, jag vill vara med dom båda.

Mycket av min ångest beror nog på allt detta med dom två. Jag vet om att jag är dum mot dom, men jag gör inget åt det. Jag förtjänar inte deras kärlek...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En ny värld har nu öppnat sig för mig, och jag hoppas att jag kan hålla mig fast vid denna fantastiska möjlighet till ett underbart liv tillsammans med någon som verkligen älskar mig!   Jag har nu fått en egen lägenhet i Landskrona, och även en s...

Hela dagen har jag fällt tårar. Jag förstår inte riktigt hur jag kan gråta så mycket, men nu när jag är själv tänker jag väldigt mycket. Tänker på hur mycket jag saknar kärlek, saknar G, saknar mamma. Det är dom två jag har tänkt på hela dagen, hur...

Man inser inte vad man hade förrän allt är borta... Jie nesuvokia, ką turėjo, kol viskas dingo   Ja, jag tror nog att jag har mer känslor för Mr G än vad jag själv velat inse. Nu när han är borta, saknar jag honom mer än någonsin. Ja...

Ja, jag har ju träffat en annan kille nu ett tag, som jag tycker mycket om, men vi kommer inte riktigt överens om vad som är rätt och fel i ett förhållande. Han vill bara vara tillsammans hela tiden, och förstår inte min kärlek till mina vänner. Han ...

Man kanske skulle skriva lite om mamma, tänka till lite och skriva ner lite minnen av henne och bara minnas?   När jag var liten, yngre än 9 år, kommer jag inte ihåg så väldigt mycket mer än att jag var hos henne varannan helg och att vi ofta var...