Hela dagen har jag fällt tårar. Jag förstår inte riktigt hur jag kan gråta så mycket, men nu när jag är själv tänker jag väldigt mycket.

Tänker på hur mycket jag saknar kärlek, saknar G, saknar mamma. Det är dom två jag har tänkt på hela dagen, hur mycket jag så gärna vill ha dom i min famn nu och bara veta att allt kommer bli bra. Jag vill höra att någon älskar mig, jag vill höra att jag har en familj.

Jag vill tillhöra en familj, jag vill ha min familj, min mamma!

Kommer jag någonsin bli lycklig igen?
För tillfället känns det inte så. Varför stöter jag bort folk som älskar mig? När jag säger att jag älskar dom tillbaka, menar jag verkligen det? Eller är det bara så att jag gillar tryggheten?

Jag önskar att jag hade svar på mina frågor, jag önskar att jag hade någon att komma hem till och som älskar mig. Som bara håller om mig och säger att allt kommer bli bra!

Jag saknar livet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En ny värld har nu öppnat sig för mig, och jag hoppas att jag kan hålla mig fast vid denna fantastiska möjlighet till ett underbart liv tillsammans med någon som verkligen älskar mig!   Jag har nu fått en egen lägenhet i Landskrona, och även en s...

Man inser inte vad man hade förrän allt är borta... Jie nesuvokia, ką turėjo, kol viskas dingo   Ja, jag tror nog att jag har mer känslor för Mr G än vad jag själv velat inse. Nu när han är borta, saknar jag honom mer än någonsin. Ja...

Ja, jag har ju träffat en annan kille nu ett tag, som jag tycker mycket om, men vi kommer inte riktigt överens om vad som är rätt och fel i ett förhållande. Han vill bara vara tillsammans hela tiden, och förstår inte min kärlek till mina vänner. Han ...

Man kanske skulle skriva lite om mamma, tänka till lite och skriva ner lite minnen av henne och bara minnas?   När jag var liten, yngre än 9 år, kommer jag inte ihåg så väldigt mycket mer än att jag var hos henne varannan helg och att vi ofta var...

Ja, jag tänkte mig egentligen att skriva lite ofta, för att kanske få lite ångest ur kroppen. Men det har inte blivit något mer sen sist, men eftersom jag börjar känna ångesten krypa på igen, så är det nog dags nu.   Ja, kärleken till att börja m...