Ibland vill jag bara försvinna, släppa allt och bara försvinna. Inte bry mig om något eller någon och bara dra.

Start a new life and never look back.

Jag lever i ett ensidigt mönster, gör alltid samma saker och gör aldrig något för mig själv. Jag är trött på att leva som en hemmafru, trött på att vara så vuxen och göra allt rätt. Jag vill vara tonåring igen, slippa ta hand om allt som vanligtvis föräldrar skulle gjort. Jag är trött på allt.

Jag saknar mitt gamla liv, jag saknar mina vänner, jag saknar framförallt tiden då mamma levde. Saker var inte lätta då, men jag slapp i alla fall ta hand om allt som jag nu måste.

Det är så mycket måsten i livet. Man måste städa, man måste betala räkningar, man måste jobba.... Så mycket måsten!

Jag trodde att allt skulle bli bättre av att flytta hit, trodde att livet skulle bli enklare och framförallt roligare. Men saken är den att jag faktiskt saknar allt jag var trött på innan. Jag saknar alla vänner, till och med allt skitsnack. Det fanns åtminstone folk att träffa, och man kunde alltid hitta på något.

Här nere är allt så svårt, inga vänner, inget jobb, inget liv. Nu är det bara massa måsten.

Det enda jag gör är precis det som behövs för att leva, för att nå levnadsstandard låg. Tvättar, städar, diskar, lagar mat, betalar räkningar. Passar hund då och då. Inget som gör att jag blir glad, inget som gör mitt liv roligt direkt. Jag saknar livsglädjen just nu.

Just nu kan jag inte ens glädjas åt att jag har världens underbaraste pojkvän, som kom hem med en famn rosor till mig idag. Jag blev rörd, men det gjorde mig inte gladare, det fick inte mig att må bättre direkt. Det visar bara hur underbar min älskade pojkvän är.

Men, life goes on, right? Man måste fortsätta leva, för att se om det kommer något bättre.

I do wanna be anything other than what I've been lately...

Julen närmar sig med stormsteg, massor med snö ute, julstjärnor i varje fönster. Inget är mysigare än julen!

Det är då alla stressar, alla försöker handla den perfekta julklappen, massa julbak, julmat och julpynt!

Då får man försöka vara lite kreativ och påhittig och hitta lite julklappar till alla, tur att Väla finns, så slipper man åka runt till en massa olika affärer för att handla till alla. Det får väl bli lite julhandling om en vecka eller två.

Dock finns det en sak som får mig att tappa humöret, även inför julen. Jag saknar min mor, jag vill inte fira jul utan henne. Detta blir fjärde julen utan dig!

Den enda julklappen jag önskar mig är att få henne tillbaka. Det är också det enda jag inte kan få...

I can only give you everything I have...

Ja, då var det december.

Massa snö, vilket är riktigt härligt! Mycket bättre än hösten, då det bara är grått och trist och en massa depression. Fast jag vet inte om depressionen gått över. Det gick över några veckor, men jag har en krypande känsla att någon är fel. Kan inte riktigt sätta fingret på vad, har bara en konstig magkänsla att något inte stämmer.

Det skulle kunna vara pengar, dock har jag betalat av ännu mer skulder nu, men med hjälp av Lilleman. Lånade 3000 kr av honom, vilket ger mig massa ångest. Att behöva låna så mycket pengar för att jag gjort av med pengar som jag inte ens hade från början. Jag vill vara oberonde, jag vill inte behöva förlita mig på andra, jag vill stå på egna ben som jag en gång gjorde. Då jag klarade allt själv, räkningar och hushåll bland annat.

Jag är glad att jag träffat Mickey, han tar hand om mig på ett sätt som jag aldrig har varit med om förut. Ingen har någonsin tagit hand om mig så mycket som han gör, han bryr sig på ett helt annat sätt än någon annan.

Ändå har jag ångest över allt han gör för mig, att han gör så mycket för mig, när jag inte kan ge honom något tillbaka. Det känns som att jag utnyttjar hans godhet, trots att jag aldrig ber om något.

Det har varit uderbara fyra månader med honom, han är verkligen den jag vill leva med, han är så underbar! Jag älskar honom så mycket, men ibland känns det som att jag inte förtjänar honom och hans sätt att behandla mig.

Saknar min sambo massor, hon åkte i morse och jag vet inte riktigt när jag får se henne igen. Senast nästa lördag, det är spikat i alla fall. Men jag har ingen som livar upp stämningen här längre...

Love to you, Sofie & Mickey <3

Dagens inlägg är till min mor, som gett mig styrkan, och livet.

Jag har dig att tacka för allt i mitt liv, att jag finns överhuvudtaget. Trots att du var svag redan i tidig ålder, valde du att skaffa barn och gav mig liv.

Du har gett uppfostrat mig att vara stark, no matter what, du har gett mig styrkan jag har att trots allt dåligt som händer, så ska man fortsätta kämpa. Du var stark in i det sista, och jag ska inte svika dig. Jag ska visa att jag är lika stark och inte ge upp hoppet, trots att det kan se mörkt ut.

Man kan, bara man vill.

Jag ska aldrig svika dig igen, trots att jag gjort dig besviken en gång. Jag lovar att aldrig göra dig besviken, jag ska ta vara på livet och styrkan du gett mig, och leva det livet som togs ifrån dig.

Du lever genom mig, du har gett mig så mycket av dig när du försvann, och jag ska leva för oss båda.

Jag saknar dig fruktansvärt mycket, det känns som igår jag satt bredvid din säng sista dygnet innan du somnade in. Fyra år sedan, det är ofattbart. Jag kan inte förstå hur fort det går, hur längesedan det är sen du försvann från oss alla. Du finns i våra hjärtan, och kommer alltid att finnas där. Så många minnen, både roliga och tråkiga, fina och dåliga. Men du har satt ett märke här på jorden, ingen kommer någonsin att glömma dig och din glädje och styrka.

Du är den jag lever för och jag ska göra dig stolt över mig!

Just nu känns det som om livet har tagit en liten vändning, en bra vändning.

Allt känns bra, trots lite dålig ekonomi. Micky har fått jobb, vi håller på att flytta in allt till stan, bilen är igång och målat och fin, skulder som snart är färdigbetalda och bensinkortet har öppnats igen.

Men jag vet mycket väl att just när allt känns bra, när allt nästan har löst sig, så vänder allt igen och blir tragiskt igen. Men jag hoppas på att det inte händer denna gången, att vi alla faktiskt kan vara lyckliga för en gång skull.

Är rätt nöjd med livet just nu, pengar kunde det dock funnits mer av. Men idag känns det som att allt kommer lösa sig!

Hemma i Helsingborg igen, ganska skönt, men ändå tråkigt. Älskling jobbar och Sofie har ännu inte kommit hem från Bromölla. Men man hinner vara lite för sig själv, fundera och bara va.

I Bromölla var allt som vanligt, lite som här, inget att hitta på eftersom alla håller sig för sig själva, inga roliga fester, som förr. Dock lyckades vi ha ganska trevligt denna helgen. Träffat lite gamla kompisar och festat en del.

Så, vad ska man då säga? Inget är förändrat, man blir less på att inte ha ett jobb, inga pengar, inga vänner här nere. Jag hoppas att det vänder snart.

......

Idag åker vi "hem", ja, hem till Bromölla i alla fall. Man kan fortfarande kalla det hem, där har man växt upp och haft mycket kul, men även mycket tråkigheter.

Ska bli skönt att komma från Helsingborg ett tag, just nu finns inte så mycket att hitta på här borta. Turade lite till Danmark igår dock, det var nog det mysigaste som hänt på ett tag.

Skönt att komma bort, glömma alla bekymmer, glömma allt jobbigt för en helg.

Men jag kommer saknar min älskling något fruktansvärt, han finns alltid i mina tankar.

Älskar dig Micky! <3

Pengar in, och alla ut lika fort igen. Alltid lika underbart att betala räkningar.

Ångest? Nej då, inte alls. Bara så man skulle ville skjuta sig själv.

Jag undrar hur i helvete man kan ha så mycket räkningar jämt? Det borde vara lag på att inte ha så mycket.

Men en sak kan jag ju trösta mig med, att alla skulder snart är betalda. Men dock har jag inte kunnat betala mina två lån varken denna eller förra månaden, det är riktigt stor ångest. Känns som att dom aldrig kommer sjunka.

Undrar lite hur fan man ska lyckas hålla sig flytande innan alla skulder betalats och ekonomin kommer på fötter? Över ett år har jag försökt hålla huvudet ovanför vattenytan, men snart har jag fan fått nog. Man kanske skulle låta Kron-Kalle komma och ta allt man äger så slipper man det bekymret sen?

ÅNGEST!