Söndag, borde varit veckans tråkigaste dag, men inte denna veckan.

Måste ha varit veckans höjdpunkt.

Sofie gjorde underbar middag idag, och Läffe kom på besök, eftersom vi bjudit med honom på fotboll idag. Lite öl också, gott!

HIF- Åtvidaberg, naturligtvis segrade HIF, skånes stolthet! 3 - 0 blev resultatet.

Detta måste ha varit helgens, om inte veckans, roligaste dag!

Tråkig jävla helg alltså. Finns inte mycket att göra utan pengar direkt.

Allt kostar, tyvärr.

Att sitta hemma på helgen är precis som alla andra dagar, inte göra ett dugg, bara sitta och vara rastlös.

Ibland undrar man om man skulle stannat i Bromölla? Var det så mycket bättre att flytta till Helsingborg? Vad är bättre här?

Inga vänner, inga pengar, ingenting....

I Bromölla fanns i alla fall vänner som alltid fanns när man hade tråkigt. I Bromölla hade man för det mesta roligt. Men all fylla? Nej tack, inte igen. 

Jag har i alla fall Sofie och Micky, de två som betyder mest i mitt liv.

Igår målade vi om vår bil, rollad mattsvart blev den, mycket grann!

Synd att den inte startar bara, riktigt tråkigt att den alltid ska krångla. 

Lilleman har fått ett jobb, skönt att det har löst sig för honom, så han kan få ihop lite pengar han också. Är glad att han fått ett jobb, han är en riktigt duktig arbetare.

Och pengarna lyser med sin frånvaro, alltid sån ångest för pengar. Det är ett helvete att alltid behöva leva som en kyrkråtta, och inte kunna handla utan att få ångest.

Hoppas på att det snart löser sig, att man snart ska få lite pengar över till att kunna göra något kul.

Alltid samma ångest...

Underbar dag idag!

Hämtat våra HIF-biljetter till söndagsmatchen mot Åtvidaberg, heja HIF!

Ekonomihandlat med sambon idag, det var billigt. "LL:s är billigt!" /Sofie

Mysmiddag med henne och min älskade Micky, fläskfilé med potatisgratäng och annat gott. Tatueringar resten av kvällen, spännande att få se våra friends-for-life tatueringar!

Sofie och Micky, det är ni som får mitt liv att bli till det bästa, det är ni som finns där för mig när allt går åt helvete, det är ni som får mina mörkaste dagar att bli de ljusaste i världen!

Jag älskar er båda otroligt mycket, på olika sätt! Kommer aldrig att glömma er, ens för en sekund, det är ni som alltid finns i mina tankar!

Mja, inte så mycket att skriva här egentligen, men får väl uppdatera lite grann och släppa ut lite tankar.

Håller just nu på att flytta in i den nya lägenheten i stan (Hbg), vilket går ganska bra. Bara en väldigt liten del kvar i Bjuv att flytta hit, sen är vi hemmastadda i vår nya lägenhet. Ska bli mysigt att flytta in helt och hållet här, lite mer plats för oss alla.

Med kärleken flyter allt på som en dans på rosor, Micky är underbar på alla sätt och vis. Han bor mer eller mindre hos oss nu, därför är det bra att vi kan vistas i den nya lägenheten redan nu. Annars hade det antagligen varit ganska tuff för oss alla.

En positiv sak, som jag är riktigt glad för, är att jag inte har några skulder kvar, mer än en, kanske två småskulder, som inte är direkt ett problem. Har det på avbetalning några månader till, sen är allt borta. Det är en riktigt stor lättnad!

Det är nu man kan börja leva igen!

Hade däremot inte tackat nej till ett jobb, det hade varit skönt med ett jobb efter 5 månaders arbetslöshet. Man blir riktigt rastlös, och deprimerad av att inte ha ett jobb. Väldigt frustrerande när man inte får särskilt mycket pengar att röra sig med.

Hoppas på det bästa, men med en sån underbar sambo som Sofie kan det inte gå bättre! =)

Mer än två månader i Helsingborg oxh allt känns underbart!

Efter bilolyckan har allt varit lite upp och ner, ångest blandat med underbara händelser. Bland annat har Jimmie och Robbins mamma tagit hand om mig jävligt mycket, hon har blivit som en fostermor till mig. Hon ställer upp när det behövs, hon finns för mig som ingen annan gjort efter mamma dog.

Jimmie och Robbin har blivit som mina syskon, och har även fått en plats på min arm. Det är mysigt med syskon, även om man bråkar ibland, men det hör ju till.

Efter att fått så bra kontakt med familjen Lager, träffade jag även min älskade pojkvän, Mickey, som jag älskar väldigt mycket. Han är den underbaraste, sötaste, finaste kille jag någonsin har träffat, och han vet verkligen hur man behandlar en tjej. Har aldrig träffat någon så underbar som honom.

Jag älskar honom väldigt mycket!

Vi har sagt upp våran lägenhet i Gunnarstorp, för att flytta in till stan, på Dalhem, i mamma Monikas lägenhet, eftersom hon flyttat ut till Mickeys pappa, som hon är tillsammans med.

Ska bli spännande att flytta in till stan, att få se stadslivet och slippa bo på landet. 

Ekonomin kunde dock varit bättre, försöker bli av med alla gamla skulder, men så fort man löst ett problem, kommer det alltid nya.

Skulle få pengar för min krockade bil och blev överlycklig, då jag tänkt att betala av två av de största skulderna. Men då var det mer än att bara skicka in kontonummer, då skulle reg.papper in och bilen ska TFF ta hand om. Då måste man se till så allt står rätt till med allt, innan pengarna kommer in. Hoppas dock att allt det löser sig, så mina skulder försvinner snart!

Annars flyter livet på, dock hade inte ett jobb suttit helt fel.

Mycket att berätta, vet inte var jag ska börja =/

Vi har iaf äntligen flyttat, var lite strul med både drag och flytthjälp, men det gick att lösa. Trivs jättebra, underbar lägenhet och skönt att komma från Bromölla.

Har kommit iordning i köket och ganska bra överallt annars också, ska bara skruva upp lite tavlor och fixa kläderna och sängen.

Men allt går bra, jag stormtrivs!

Måndag, 5 juli 2010, en dag jag aldrig kommer glömma!

Hade varit och hämtat min bil hos Jeppe Läcks pappa, som lagt av på lördagskvällen i Landskrona. Körde den hem till Jimmie, och han bytte kolet i generatorn.

Skulle köra och bada, jag körde, med min bil. Det var jag, Jeppe, Jimmie, Sofie och Josse.

Vi sjöng och skrattade i bilen på väg mot Råå, hade en underbar dag med värme och sol.

Helt plötsligt kör det ut en bil framför mig som ska svänga vänster i t-korsningen framför oss. Jimmie börjar skrika på honom, och jag väjde undan lite och tappade kontrollen över bilen.

Vi var halvt nere i diket på höger sida, och när jag upptäcker det, vrider jag fullt åt vänster på ratten istället, och vi får en sladd jag inte kan häva. Allt gick så fort, jag hann inte tänka. Tror inte jag bromsade, det enda som flög genom mitt huvud var att de andra inte fick skadas.

Vi frontade dikeskanten med min sida på bilen, landade på taket, slog en volt till både på bredden och längden och landade på taket igen. två och ett halvt varv slog vi runt.

De enda jag tänkte på var att de andra inte var skadade, att de måste ha klarat sig, annars skulle jag aldrig själv kunna leva vidare med ett liv på mitt samvete. Det enda jag ville se och veta var att alla andra var okej, innan jag själv kunde andas ut och lugna ner mig.

Alla klarade sig lindrigt undan, Jimmie fick ligga kvar för operation av axeln, vi andra fick åka hem samma kväll utan allvarliga skador, bara ömma i nacke och rygg.

Det är en händelse som aldrig kommer lämna mitt huvud, jag kommer alltid få bära det med mig att jag hade änglavakt som skyddade oss från att mista livet, som hindrade att jag körde ihjäl mina närmsta vänner.

Skulden jag känner är den värsta känslan jag känt någonsin. När jag tänker på hur det kunde gått istället, är det så hjärtat fryser till is och krossas mot marken. Som att någon sliter ut hjärtat med bara händerna och stampar sönder det.

Jag vill aldrig uppleva en sådan händelse en gång till, aldrig ha på mitt samvete att jag nästan dödat mina vänner!

Jag älskar er alla väldigt mycket, och detta kommer alltid följa mig genom livet!

Nu kommer ångesten på allvar.

Vi ska verkligen flytta, och det redan om en vecka, helt sjukt! Kan inte riktigt fatta att det är sant!

Att jag skulle bli ledsen över att flytta härifrån det kunde jag aldrig förstå, men nu kommer känslorna fram på allvar. Att man ska lämna de vännerna man har kärast kommer vara riktigt tufft!

Det är inte överdrivet många man kommer sakna här egentligen, men det finns några få stjärnor här i byn man verkligen kommer gråta en skvätt för att lämna. Kan räkna dom på mina tio fingrar dock, inte överdrivet många, men det är kvalitet, inte kvantitet, som räknas.

Känslorna kommer redan nu, både ångesten inför flytten, sen också massa konstiga känslor efter Kim. Det känns så jobbigt att allt hände på en gång.

Sen det alltid så heta ämnet, pengar! Det finns det aldrig särskilt gott om, inte hos mig i alla fall. Vet inte ens hur jag ska lyckas betala en enda räkning =/

Får väl se om farmor kan hjälpa mig med hyran till den nya lägenheten, i väntar på a-kassan.

Fick ett sött sms av en av mina käraste vänner här i byhålan, av Angi.

"Den som älskar utan att syfta till kärlekens samma mål, han är en som går till sjöss bara för sjösjukans skull." <3

Henne kommer det inte vara lätt att lämna bakom sig, det är en sann vän i alla väder, och jag kommer sakna henne så enormt mycket! Hoppas verkligen att hon också flyttar ner till Helsingborg i höst!

Får nog börja packa lite, har haft för mycket ångest för att börja innan. Men det börjar dra ihop sig lite nu...